Jag känner ett hopp byggas, fick läsa lite och förstå att jag gjort det rätta valet för oss. Jag vägrar sluta kämpa för allt underbart vi har, för kärleken vi har till varandra, för all ånger han visat och hur mycket han vill försöka.
Jag kan bara inte leva utan den mannen :)

Visst, jag vet att jag har lätt att fästa mig för mycket vid människor, och oftast fel människor som bara sårar mig i slutändan, men så som jag fastnat för min Emil , trodde jag ändå inte var möjligt. Han sitter fast i mig, och redan efter 6månader kan jag inte hjälpa att planera vår framtid, och ett liv utan honom går inte att tänka sig!
Nej som han sa, det finns inget annat det ska vara vi! <3

Idag är jag förresten sjuuukt förkyld, hatahata, förlorad dag på praktiken, men men Emil är påväg hit nu, eller om två min går hans tåg, och då blir det bad och försöka att bli frisk :)
090407, jag älskar dig Emil Wahlgren!