Tömd

Nu har jag nog inte en enda tår kvar i mina ögonvrår. Det är inte ofta jag bryter ihop såsom jag gjort ikväll. För en sån jävla småsak. Så jävla onödig, men minsta lilla tar på mig. Och alla känslor som jag har just nu gör allting bara mycket värre. Två år är en lång,lång tid, att kämpa. ..Fast å andra sidan har jag kämpat för allt i hela mitt liv, så jag borde ju vara van?... Det svider i ögonen nu, jag har pratat med fyra personer, jag mår bättre men allting ligger ändå och bubblar nånstans långt inne i mig. Men Erica, Jenny & Mathias, ska ha så stort jävla tack för ni lyssnade och förstod, ni anar inte hur mycket det betydde för mig! <3 Just nu tror jag att jag vill till min pojkvän, eller hem, jag vill bara faktiskt bort ifrån Lillerud. För jag orkar inte vara här, men jag måste jobba i helgen så att jag kan köpa den present jag tycker att min älskling förtjänar efter att ha fått stå ut med mig hela sommaren. Löser sig allt så får jag hoppas på nästa helg. Efter min pappa, är du mannen som betyder allt i mitt liv Emil Mats Wahlgren, jag hatar att höra din sura röst, se dig må dåligt osv. De enda bilderna jag vill ha i mitt huvud är dom där du tittar på mig med genuin kärlek i blicken. Då mår jag som allra bäst. Imorgon blir det mariebergsskogen för Hundkurs och sen Reptilkurs typ, lite roligare än att sitta på skolan iaf :) nu ska jag sova, jag har haft idrott, och jag har sprungit av ilska och gråt, och gråtit skallen av mig, så nu borde jag sova gott! <3

Lägger in en video på den finaste pojken i mitt liv och söta Bono<3